Om det är första gången du möter en grupp entusiastiska huskies, så är det kanske inte särskilt konstigt att du är lite reserverad. Men det finns absolut ingenting att vara rädd för. I den här artikeln får vi följa Sabina som för första gången stöter på några av Skellefteås hårigare invånare. När Sabina åker in på uppfarten så arbetar Emma redan med att förbereda hundarna som ska dra släden idag. De har rest till Skellefteå för att uppleva en riktig vinter. Och med det följer snö, is, och självklart en riktig norrländsk livsstil. Idag har de planerat in att åka hundsläde. Igår gick hon på en hockeymatch. Skellefteå är ett populärt hockeylag i regionen och de allra flesta känner till och följer dem.  

Blåögda hundar

Personligen skulle jag själv gärna vilja ta några närbilder på de blåögda huskey-hundarna. Det visar sig vara en utmaning som jag inte hade räknat med. Så snart som jag lutar mig framåt med kameran i hand så visar det sig att hundarna hellre vill leka än att posera framför min kamera. Kanske inte särskilt konstigt i och för sig. Men det skulle vara enklare för mig om jag hade deras oavbrutna uppmärksamhet under i alla fall 2 minuter. Samtidigt är det en utmaning att hålla alla blöta nosar borta från kameralinsen.

Förbered er för avfärd

När vi väl börjar förbereda oss för att åka iväg vet hundarna redan vad som väntar. Och deras entusiasm går inte att ta miste på. Om du är en husky i Lappland så finns det ingenting bättre än att dra en släde så snabbt du kan genom de snötäckta landskapen. Sabina klättrar försiktigt in i passagerarsätet på släden. Och längst bak av släden sitter Emma och förbereder sig för avfärd. Hon lättar på bromsen och iväg springer hundarna. Ovan mig faller snön och temperaturen är strax under 0-grader. Det är en fantastisk fin dag i norra Sverige och att jag valde att resa hit ångrar jag inte för en sekund. Att resa hit under vintern gör resan ännu mer magisk. Det finns ingen anledning till att välja bort en resa till Lappland framför ett resmål någon annanstans.

Färd under 30 minuter

En färd med hundarna pågår under ungefär 30 minuter. Och medan de är borta underhåller jag mig själv genom att ta några bilder. Jag måste ju i alla fall ha lyckats få några bilder. Även om de allra flesta är desperata försök att fånga i alla fall en bra bild på en husky. Och många av dem är helt ur fokus. Men så ser jag släden komma långt där borta. Och när de väl kommer fram till mig stannar Emma släden och drar i bromsen. Hundarna stannar. Några av dem lägger sig ner i snön med sina tungor stickandes ut ur munnen. Andra äter lite snö för att släcka sin törst. Medan hundarna återhämtar sig ställer besökarna massor av frågor. Hur kommer det sig att vissa av hundarna har olika ögonfärg. Några har blåa, andra bruna. Hur mycket äter en husky egentligen? Och vad gör de under sommaren?